Duckys

Med 6 veckor kvar (7 om jag får bestämma) så börjar det faktiskt bli lite tungt i magen. Även foglossningarna har börjat göra ont igen och nu är det inte bara fogen där fram utan även de bak i svanken. Det är obekvämt att sitta, det är obekvämt att ligga och jag vaggar fram när jag går. Kollegorna på jobbet tycker det börjar bli dags för mig att gå hem o bli mamma och jag kan inte mer än hålla med dom. Men det är 4 veckor kvar tills min semester och jag räknar ner varje dag just nu. Trött är jag hela tiden nu men som tur inte så illa som det var i början.

 

Lille Thor har börjat bli riktigt bufflig nu och stark i sina sparkar. Jag är öm i vänstra delen av revbenen där han verkar vara som mest aktiv med sina små fossingar. Kanske blir en bra fotbollsspelare av honom eller kanske rugbyspelare:). Rugbyproffs hade varit najs för då hade vi ju tvingats flytta till Nya Zeeland för att han ska kunna utvecklas och tjäna de stora pengarna :D

 

Men SNART får vi äntligen träffa vår lilla kille. Jag är så nyfiken på hur han är, hur han ser ut och hur vi kommer att bli som hans föräldrar.

 

 

Jo jäklar! Det känns som om allt går på tok för fort nu. Tänka sig att det nu är vara 7 veckor kvar tills vår lilla son är beräknad att få komma till världen. 7 veckor är lika länge som vår semester för ett år sedan var. Fast tänker man så så är det ju lååångt kvar. Vi hann ju med så mycket då.... fast då behövde vi ju inte slösa så mycket tid på onödiga saker, som att jobba t.ex.

 

Magen växer enligt barnmorskan. Själv märker jag inte så stor skillnad faktiskt. Jag kan fortfarande knäppa jackan i alla fall och många av mina vanliga tröjor kan jag fortfarande använda. Men visst... lite skillnad är det ju. Thor tycker i alla fall att han har för lite plats så han har möblerat om där inne och puttat ut min navel. Den fick inte vara kvar på insidan längre. Han har också blivit bra mycket starkare och han är livligare än nånsin. Nu är det inga problem att se rörelserna från utsidan och här om dagen kunde jag känna konturerna av hans lilla fot som han tryckte mot sidan på mig. Denna veckan är favoritplatsen just mellan mina revben och gärna trycka sig så mycket det bara går mot diafragman. Och såklart nån fot eller två upp i vänstra delen av revbenen.

 

Annars är det inte så mycket att rapportera. Besöken hos barnmorskan går bra och Thor håller sig än så länge mitt på tillväxtkurvan medan hans mammas blodvärden, blodtryck osv håller sig där de ska.