Depression?
Det är väl bäst att ta det från början så folk inte tror man är på väg ner i ett svart hål.
För lite mer än en månad sedan satte jag in min allra första P-stav. Som de flesta vet är det ju ett lotteri hur kroppen kommer reagera på detta. Till en början verkade min kropp fungera skitbra ihop med staven och allt var frid och fröjd. Fram tills den vecka då jag enligt den inbyggda biologiska klockan skulle få mens. Det jag fick var en patetisk blödning... knappt någonting alls. "Trevligt" tänkte jag... det kan jag faktiskt leva med och var glad över att det inte var mer dramatiskt. Tji fick jag...
Det jag också fick var fruktansvärda humörsvängningar och det vill verkligen inte gå över. Det har hållt på så här i två veckor nu. Jag kan gå från att vara energisk och spontan till orkeslös och negativ på 2 röda. Jag känner mig också väldigt nere och ledsen nästan hela tiden. Dock är allt detta producerat på kemisk väg så det är ingenting som egentligen är fel. Jag försöker tänka positivt och hela tiden hålla huvudet uppe eftersom jag egentligen är väldigt glad och lycklig just nu.
Detta förvirrade tillstånd har gjort att jag dragit mig undan. Jag är arg, ledsen och irriterad och vill verkligen inte att det ska gå ut över någon oskyldig. Men det kan också vända och jag känner en total eufori över min livssituation och jag skrattar högt och ler fånigt hela tiden.
Ska det fortsätta på det här viset åker staven ut fortare än kvickt. Inget ska få döda den lycka jag faktiskt lever i just nu.
