Duckys

Sen i lördagskväll har jag kännt av vår knodd allt mindre. Hela söndagen gick jag utan att känna den alls. Till råga på allt hade jag ett lätt illamående och det ömmade i nedre delen av buken. Så det blev helt enkelt att ringa gynakuten på SÖS idag på morgonen som tyckte att jag skulle komma in med detsamma.

 

Jag o Jocke möttest upp i väntrummet och fick komma in ganska fort till en läkare efter att alla proverna var tagna. Vi fick börja med ett vanligt ultraljud och det knöt upp en del av den knut man känt i magen hela dagen. Där låg vår lilla parvel med ett tickande hjärta och snusade på fingrarna. Till o från sprattlade den till och visade att den levde. Läkaren tog mått och allt såg bra ut men eftersom jag dessutom hade ont så blev det att kolla tappen också. Allt såg himla bra ut! Alla måtten var som dom skulle och bebisen rörde sig som den skulle. Puh!

 

Möjligen att vi får gå på ett tillväxtultraljud om några veckor och kolla så att den växt till sig som den ska. Men det får vi veta längre fram.

 

Nu när jag var hemma så fick jag iallafall en liten kärleksfull buff av den lille så hela magen hoppade på mig. Det var så himla skönt o känna det igen även om det fortfarande inte alls är som det var förut och mindre aktivt.

 

 

Men nu till nått roligare. På morgnarna när jag vaknar har jag allt som oftast en riktig knöl på magen. Började känna av den lilla knölen första gången i vecka 9-10 ungefär men då syntes inget. Nu syns den väldigt tydlig och är ganska trevlig o klappa på när man vaknar.