Duckys

Idag är sista dagen på vecka 27 och nu är det bara 12 veckor kvar tills beräknat nersläpp. Nu känns det som det går frammåt i rasande fart. Jag minns när vi bara hade gått 12 veckor och hade 27 veckor kvar. De mesta praktiska sakerna är på plats men ännu kvarstår lite pyssel. Madrassen till sängen ska kläs om, ett skötbord ska på nått sätt få plats i badrummet och en tvättmaskin ska inhandlas och kopplas in. 

 

Men allt det där andra då? Alla funderingar hur allting kommer funka? Vilket tvättmedel ska man ha? Hur tvättar man ungen utan att den halkar ur famnen? Hur mycket kläder behövs när det är -15 grader ute? Allt sånt som man måste lära sig. Man överöses av bra tips o trix och råd hela tiden men jag har märkt att det man verkligen tar till sig är det man själv ser funkar bra för andra. Vi har ju många vänner o släktingar med småbarn och man har ju iakttagit och mentalt antecknat.

 

Jag är inte ett dugg orolig över att vi inte ska kunna ta hand om våran son när han anländer utan det som oroar mest är uppfostran. Att han ska bli en bra person med bra värderingar och sunt förnuft. Det får man väl inte kvitto på förräns han står med studentmössan i handen, och ens då?

 

Men man ska inte oroa sig så mycket för framtiden och hur den ska bli. Snart får jag inte längre känna buffarna på insidan av magen. Det gäller o ta till vara på det nu för det är hur mysigt som helst. Hittils har det varit mest kullerbyttor eller vändningar men nu börjar det nog bli lite trångt där inne så det har kommit en del sparkar och tydliga buffningar. Han har också börjat svara mer på mina beröringar. Stryker jag handen över magen brukar han lugna sig och om jag buffar tillbaka då får man snart en buff som svar tillbaka. Jockes beröringar verkar han tycka är bäst för då lugnar han sig direkt o somnar. Tror också att han börjat få hicka för ibland rycker det till i hela magen :)

Jag har ju haft en otroligt snäll graviditet om man jämnför med många andra. Inget illamående, inget som gör ont eller på annat sätt hindrat mig att leva normalt. Det enda var den fruktansvärda tröttheten jag hade de första 3 månaderna men den gick över när man väl började känna att man närmade sig bristningsgränsen.

 

Men nu har foglossningen börjat :( Som tur är känner jag bara av den främre som sitter i blygdbenet än så länge. Det smärtar bara i vissa rörelser som tur är men jag kan inte gå för fort, ta för stora eller breda kliv, stå på ett ben för att ta på strumpor eller byxor. Jag har bara märkt av de andra delarna ifall jag har legat eller suttit fel för länge.

 

Igår var vi tillbaka på SÖS för att få göra ett tillväxtultraljud. Detta med anledningen att jag kännt av minskade fosterrörelser för ca 2 veckor sedan så ville de nu kolla så att pyret fick tillräckligt med näring och växte som den skulle.

 

Allting såg helt perfekt ut, hjärtljud, rörelser, storlek, fostervatten och flödet i navelsträngen. Det var så otroligt skönt att få detta kollat och att de tog ens oro på allvar. Vi behövde inte fightas för att få hjälp.

Inte bara såg allt bra ut utan knodden ligger till och med lite över medelvärdet på vikten så den verkar må gott där inne och växer till sig ordentligt.

 

Förutom att man kan känna sig lugn över att knodden där inne mår bra så fick vi också veta könet den här gången. Det visar sig att magkänslan (höhö pun intended) hade rätt. Vi har alltid sagt att den här blir en pöjk och så blir det. Så nu blir det att verkligen försöka hitta ett namn åt grabben. På pojksidan är vi inte helt överrens medans vi var fullständigt överrens och hade bestämt oss för Eira ifall det blivit en tös. Finaste namnet i världen enligt oss så nu måste vi skaffa en syster också :)

 

Men en sak i taget...

Ja då ser jag ut så här. En liten knöl har det allt blivit nu

 

I helgen var jag ute och strötittade i butikerna i Farsta Centrum och tittade på vad de hade för kul barnkläder. Jag och Jocke har tittat lite på kläder förut till vår nye familjemedlem men aldrig köpt något själva. Men den här gången hittade jag äntligen den typen av overall som vi pratat om att pyret ska få ha under sin första vinter.