Duckys

Äntligen hemma i Sverige igen!

Jag har väl inte riktigt förstått att det är sant än. Känns fortfarande som om man ska åka tillbaka till England men tror att det ganska snart kommer sjunka in. Iallafall när jag börjar packa upp mina lådor och härja loss i Jockes lägenhet och sprida ut min skit i den.

Det är så otroligt skönt att vara hemma men kommer ändå se tillbaks på tiden i England som en ganska bra tid. Levnadsstandarden och själva staden Middlesbrough och Thornaby var skit rent ut sagt men som jag sagt innan så var människorna där hur trevliga och hjälpsamma som helst. Hela upplevelsen i sig var en stor erfarenhet och jag tror att det har gjort att jag ser på saker och ting annorlunda numera.

Nu kommer den svåra biten med att söka jobb och få en ordentlig anställning. Jag har redan arbete under Januari och Februari på mitt gamla jobb så har lite tid på mig att söka jobb och fixa min portfolio i lugn och ro. Sen får vi helt enkelt se vad som händer. Jag är fortfarande lite osäker på vad jag vill syssla med men det ordnar sig i slutändan.

Nej nu ska jag återgå till min lille favorithobby... mysa i Jockes famn och titta på när han spelar.

Tjingeling!

Det skulle kunna vara en helt normal torsdag men så är inte fallet. Denna torsdag är min näst sista torsdag här i England. Det ska firas lite enkelt med spelkonvent och gratis mat och dricka bland ett gäng nördar. Inte för att konventet på något sätt finns till för att fira denna, för mig, näst sista torsdag. But what do I care?

Det är också sinnessjukt lite dagar till julafton. Nämligen 21 st. Själv har jag inte riktigt greppa detta eftersom det varken är julpyntat eller tända ljus i mitt sunkiga hus. Inte ens julmusik har spelats. De har gjort ganska söta försök till julpynt på stan men det mesta får mig bara att tänka på 56k modem som glatt står o blinkar o låter. Det har inte heller gjorts några större försök att inhandla julklappar. Detta är något jag brukar lägga ner en del energi i och försöka tänka ut bästa möjliga till de nära o kära.

Dock hittade jag världens bästa julklapp till mig själv som älsklingen sedan köpte åt mig. Det behövdes inte ens några puppy eyes för att få den här underbara jackan i min ägo.

Så för er som fortfarande undrar vad rubriken har med inlägget o göra så kan jag tala om att jag bara inte kunde komma på något vettigt. Jag tog helt enkelt det sista som jag sa innan jag satte mig för att skriva detta inlägg.

Sist men inte minst kan jag tala om att om 9 dagar sitter jag på ett plan hem till Sverige igen. Denna gång för att stanna för gott... och om inte för gott iallafall jävligt länge.