Duckys

Så var det ju som så att jag var i Cardiff, Wales i helgen för att spela och titta på rugby. Helgen i sig var helt galen trots att våran match blev inställd eftersom alla planer var vattendränkta. Det var alltså fest i 2 dagar i rad och hela stan hade svämmat över av kiltbärande skottar eftersom Wales mötte Skottland i fotboll plus att Wales mötte Samoa i rugby. 2 stormatcher och festivalstämning i hela stan.

Men det är inte det som det här inlägget ska handla om. Utan det ska handla om den 7 timmar långa bussresa jag gjorde tillbaks till Middlesbrough påp söndagen. För det är som så att när man har så mycket timmar att slå ihjäl med bara sig själv så funderar man en massa.

Jag tänkte på hur jag hade det för ett år sedan, hur mitt liv såg ut då och hur mina drömmar och tankar gick. Det var inte ljust kan jag säga och det var ungefär vid den här tiden för ett år sedan jag bestämde mig för att gå i terapi. Livet såg otroligt mörkt ut och jag hade haft ett väldigt tumult i mitt liv med mycket upp o nergångar de senaste åren. Saker som hade hänt som jag inte tagit itu med som nu bubblade upp till ytan. Det var ungefär vid den här tiden som farfars död och uppbrottet med mitt ex kom ifatt mig. Även andra saker som utbildning, jobb och saknaden av min familj och vänner nere i skåne gjorde att min tillvaro var väldigt mörk och jag visste inte riktigt vad jag ville med mitt liv. Ibland var det även så illa att jag inte ens brydde mig längre om mitt liv.

Jag hade väl mer eller mindre bestämt mig för att flytta till skåne så fort jag var klar med utbildningen. Det andra jag hade kommit underfund med var att jag hade väldigt lite tid över åt kärlek. Jag var helt enkelt inte intresserad. Jag var inte redo.

Så en dag, några månader in på året träffar jag en pojke. Inställd på att flytta till skåne och att jag inte har tid med pojkar så gör han mig väldigt förvirrad och obeslutsam. Han får mig att skratta och jag blir alldeles varm i kroppen. Kunde detta vara sant? En pojke fick mig åter igen att känna mig fjäderlätt, solen sken och fåglarna sjöng. Jag insåg att jag var redo. Jag hade pratat av mig allt som hänt under terapin och nu hade jag öppnat portarna till mig själv. Det var dags att lufta hjärtat lite. Hjärtat som jag gömt långt där inne i bröstkorgen för att skydda det. Nu gav jag bort det till en helt underbar pojke som jag tror, vet, kommer att vårda det ömt.



Tänk så mycket man hinner fundera igenom och tänka tillbaks på under 7 timmar.

Inlägg skrivet 2/11

Bloggen har mer eller mindre legat i ide och jag skyller på att jag saknar både tid, lust och vettiga saker att skriva om. Iofs har det funnits en hel del vettiga saker att skriva om, som t.ex. resan till London och veckan i Sverige. Men som sagt... både tid och lust har jag inte haft.

kl 7.30
Just nu sitter jag på Arlanda flygplats och väntar på att flyget som ska ta mig till London Heathrow för att sedan åka vidare till Manchester. 4 timmars väntetid på Heathrow känns sådär kan jag säga. Nu så här i efterhand skulle jag ha bokat tåg direkt från London till lilla Thornaby. Men men... lätt o vara efterklok.

Men med en hel del dötid att ha ihjäl så tänkte jag nu knåpa ner en lång lista med uppdateringar.

Tror jag ska börja med Jockes första besök till England. Det var en snabbvisit på 4 dagar men vi klämde in en hel del mys på de dagarna. Ena dagen åkte vi till en närliggande by som heter Yarm som skulle vara nått extra. Yarm är en liten gullig stad som ligger längs en liten flod i en dalgång någon mil utanför Middlesbrough. Vi gick mainstreet upp och ner, tittade på alla söta butiker och alla de gamla husen som låg runt omkring själva kärnan av byn. Det som var mest fantastiskt var den jättelika tågbro i tegel som går över hela byn med jättelika valv sträcker sig långt över taken på husen. Vi tog även en promenad längst floden och upp till en kyrka som låg på en topp på andra sidan. Vi avrundade kvällen med god mat på en restaurang och tog sedan den långa promenaden mot tågstationen.

Det var väl ungefär här som den perfekta dagen blev lite av en strapats. Vi följde skyltar till stationen i kanske 45 min, med omvägar inräknade där vi bl.a. gick vilse i ett jättelikt villaområde. Till slut kommer vi fram till stationen och inser att nästa tåg går om 1 timme. Inte så illa om det inte var så att det hade börjat ösregna under vår långa promenad så vi var både trötta, blöta o frusna. Vi fick tag i en snäll dam som hjälpte oss att ringa en taxi som körde oss hem istället. Väldigt värt med tanke på att taxin kostade oss 6 pund.

Bilder från Yarm hittar ni här.

kl 12.30
Nu har jag hamnat i London och sitter på terminal 5 på Heathrow. Har redan lyckats slå ihjäl 1,5 timme här med att bara ta mig igenom säkerhetskontroller och kollat in alla butiker som finns här. Kan säga att det är ganska mäktigt att åka in med flygplan över London. Nog för att staden är stor men SÅ stor är svårt att tänka sig. Lyckades se de flesta landmärken som Towern, Tower Bridge, Snopphuset, London Eye och Big Ben med Westminster Palace.

Är väl ganska passande då att berätta om min o Jockes lilla weekend i denna underbara stad.

Det hela började med en liten tågresa från Middlesbrough på fredagen direkt efter att jag slutat på jobbet. Tågresan gick väldigt smärtfritt och tog ca 3,5 timme och tog oss till King's Cross. Stationen känns inte alls lika häftig som i Harry Potter filmerna, dock har den en hel del mäktig arkitektur. Här ifrån tar vi taxi direkt till hotellet och checkar in. Mycket mer än så hinner vi inte med eftersom klockan är närmare 10 på kvällen så vi bäddar helt enkelt ner oss i vår underbara, något trånga, 5-stjärniga hotellsäng. På lördagen har vi en del bekymmer att ta itu med. Jag har nämligen glömt mitt pass i huset i Middlesbrough och på söndag morgon ska vi ta flyget till Sverige. Efter mycket om och men så får vi hjälp av en helt underbar person på ett annat hotell än det vi stannar på. Han fixar en budfirma som hämtar upp passet o levererar det till London. Det betyder att jag blev betydligt fattigare men att vi iallafall kunde få njuta av vår lilla weekend i lugn o ro.

Vårt första stopp var Camden Market som är en jättestor marknad med alternativa kläder. Jag inhandlade en skitsnygg klänning och ett par riktigt snygga Dr Martens kängor. Jocke handlade ett par badbyxor bara. Därefter var det turistande som stod på schemat. Efter att ha utnyttjat hotellets relax- och spaavdelning drog vi in till Piccadilly Circus. Där satte vi oss vid fontänen och bara njöt av pulsen och känslan i en sådan gigantisk stad. Snart inser vi att vi bör hitta någonstans att äta och börjar gå åt något håll. Efter en del promenerande i jakten på en restaurang med bra priser så inser vi att vi nästan har missat det viktigaste, Big Ben! Ganska passande (eller Jockes eminenta kartläsande?) har vi hamnat på den gata som tar oss dit. Big Ben var klart större o mäktigare än jag trodde. Från här fortsätter jakten på mat och vi inser att vi helt klart har hamnat i fel del av stan. Här finns bara gamla myndighetsbyggnader och inga restauranger.

Vi följer Themsen en bra bit och får även spana in London Eye från andra sidan floden. Efter någon timme ger vi upp letandet efter restauranger eftersom de flesta har stängt och det finns inte ens en öppen McDonalds. (Klockan var 22.00!!) Så vi kallar in en taxi och åker tillbaka till hotellet. Trötta o utmattade efter en lång dag glömmer vi att vi är hungriga och somnar i den underbara sängen ganska omgående. Kl 5 nästa morgon är det dags att gå upp och åka till Heathrow för att åka till Sverige för en underbar vecka där.

   

Det får väl bli allt för denna gång. Något mer kan jag inte direkt komma på har hänt som inte är som det vanliga. Nästa helg kommer far och hans fru hit på besök och helgen efter det blir det, förhoppningsvis, Wales för att spela rugby där. Efter det har jag någon helgs paus innan mor kommer på besök och sen är det dags o packa rubb o stubb o flytta tillbaka till Sverige. Tiden här har verkligen gått fort kan jag säga. Från och med nu är det bara 1 månad och 10 dagar kvar eller 6 veckor. 13 veckor är alltså avklarade på denna lilla skitö som jag börjat utveckla en slags hatkärlek till. Människorna är helt underbara men själva landet o samhället är helt fucked up :)

Nu ska jag leta upp ett litet hörn o försöka däcka där. Tjing!!