Vecka 38 + 1 - 12 dagar till beräknat datum
Sååå sköööönt med semester! Gick på semester i måndags och har bara tagit det lugnt. Det har gjort underverk för mina foglossningar och ryggen. Dock blev jag snabbt uttråkad så idag blev det en kort sväng till IKEA. Inhandlade lite förvaring som vi ska ha i badrummet ovanför skötbordet. Annars händer det inte så mycket mer spännande än att vänta in dagen D. Att det snart är jul har lite hamnat åt sidan i väntan på vår lille pojk.
Kanske sista besöket (om inte Thor går över 3'e Januari) hos barnmorskan igår gick bra. Grabben ligger på linjen och hjärtljuden är starka o fina. Mitt blodtrycket hade gärna fått vara lite högre tycker jag men inget som var direkt oroande.
Badbollen!
Urf!
Med 6 veckor kvar (7 om jag får bestämma) så börjar det faktiskt bli lite tungt i magen. Även foglossningarna har börjat göra ont igen och nu är det inte bara fogen där fram utan även de bak i svanken. Det är obekvämt att sitta, det är obekvämt att ligga och jag vaggar fram när jag går. Kollegorna på jobbet tycker det börjar bli dags för mig att gå hem o bli mamma och jag kan inte mer än hålla med dom. Men det är 4 veckor kvar tills min semester och jag räknar ner varje dag just nu. Trött är jag hela tiden nu men som tur inte så illa som det var i början.
Lille Thor har börjat bli riktigt bufflig nu och stark i sina sparkar. Jag är öm i vänstra delen av revbenen där han verkar vara som mest aktiv med sina små fossingar. Kanske blir en bra fotbollsspelare av honom eller kanske rugbyspelare:). Rugbyproffs hade varit najs för då hade vi ju tvingats flytta till Nya Zeeland för att han ska kunna utvecklas och tjäna de stora pengarna :D
Men SNART får vi äntligen träffa vår lilla kille. Jag är så nyfiken på hur han är, hur han ser ut och hur vi kommer att bli som hans föräldrar.
I vecka 33
Jo jäklar! Det känns som om allt går på tok för fort nu. Tänka sig att det nu är vara 7 veckor kvar tills vår lilla son är beräknad att få komma till världen. 7 veckor är lika länge som vår semester för ett år sedan var. Fast tänker man så så är det ju lååångt kvar. Vi hann ju med så mycket då.... fast då behövde vi ju inte slösa så mycket tid på onödiga saker, som att jobba t.ex.
Magen växer enligt barnmorskan. Själv märker jag inte så stor skillnad faktiskt. Jag kan fortfarande knäppa jackan i alla fall och många av mina vanliga tröjor kan jag fortfarande använda. Men visst... lite skillnad är det ju. Thor tycker i alla fall att han har för lite plats så han har möblerat om där inne och puttat ut min navel. Den fick inte vara kvar på insidan längre. Han har också blivit bra mycket starkare och han är livligare än nånsin. Nu är det inga problem att se rörelserna från utsidan och här om dagen kunde jag känna konturerna av hans lilla fot som han tryckte mot sidan på mig. Denna veckan är favoritplatsen just mellan mina revben och gärna trycka sig så mycket det bara går mot diafragman. Och såklart nån fot eller två upp i vänstra delen av revbenen.
Annars är det inte så mycket att rapportera. Besöken hos barnmorskan går bra och Thor håller sig än så länge mitt på tillväxtkurvan medan hans mammas blodvärden, blodtryck osv håller sig där de ska.
Vecka 29
Tiden flyger förbi och magen växer så det knakar
Trillar in i vecka 28
Idag är sista dagen på vecka 27 och nu är det bara 12 veckor kvar tills beräknat nersläpp. Nu känns det som det går frammåt i rasande fart. Jag minns när vi bara hade gått 12 veckor och hade 27 veckor kvar. De mesta praktiska sakerna är på plats men ännu kvarstår lite pyssel. Madrassen till sängen ska kläs om, ett skötbord ska på nått sätt få plats i badrummet och en tvättmaskin ska inhandlas och kopplas in.
Men allt det där andra då? Alla funderingar hur allting kommer funka? Vilket tvättmedel ska man ha? Hur tvättar man ungen utan att den halkar ur famnen? Hur mycket kläder behövs när det är -15 grader ute? Allt sånt som man måste lära sig. Man överöses av bra tips o trix och råd hela tiden men jag har märkt att det man verkligen tar till sig är det man själv ser funkar bra för andra. Vi har ju många vänner o släktingar med småbarn och man har ju iakttagit och mentalt antecknat.
Jag är inte ett dugg orolig över att vi inte ska kunna ta hand om våran son när han anländer utan det som oroar mest är uppfostran. Att han ska bli en bra person med bra värderingar och sunt förnuft. Det får man väl inte kvitto på förräns han står med studentmössan i handen, och ens då?
Men man ska inte oroa sig så mycket för framtiden och hur den ska bli. Snart får jag inte längre känna buffarna på insidan av magen. Det gäller o ta till vara på det nu för det är hur mysigt som helst. Hittils har det varit mest kullerbyttor eller vändningar men nu börjar det nog bli lite trångt där inne så det har kommit en del sparkar och tydliga buffningar. Han har också börjat svara mer på mina beröringar. Stryker jag handen över magen brukar han lugna sig och om jag buffar tillbaka då får man snart en buff som svar tillbaka. Jockes beröringar verkar han tycka är bäst för då lugnar han sig direkt o somnar. Tror också att han börjat få hicka för ibland rycker det till i hela magen :)
Då var det dags - gravidkrämporna!
Jag har ju haft en otroligt snäll graviditet om man jämnför med många andra. Inget illamående, inget som gör ont eller på annat sätt hindrat mig att leva normalt. Det enda var den fruktansvärda tröttheten jag hade de första 3 månaderna men den gick över när man väl började känna att man närmade sig bristningsgränsen.
Men nu har foglossningen börjat :( Som tur är känner jag bara av den främre som sitter i blygdbenet än så länge. Det smärtar bara i vissa rörelser som tur är men jag kan inte gå för fort, ta för stora eller breda kliv, stå på ett ben för att ta på strumpor eller byxor. Jag har bara märkt av de andra delarna ifall jag har legat eller suttit fel för länge.
Trots alla krämpor och andra tråkiga saker som händer när man blir gravid så är jag ändå otroligt glad att jag får uppleva detta. När lilleman där inne ligger och gör kullerbyttor och buffar runt så är det en sån otrolig känsla. När jag vaknar på morgonen kan jag ligga hur länge som helst och bara klappa på den lilla kulan som bara blir större och större. Då glömmer man alla bekymmer som det också medför :)
Tillväxtultraljud
Igår var vi tillbaka på SÖS för att få göra ett tillväxtultraljud. Detta med anledningen att jag kännt av minskade fosterrörelser för ca 2 veckor sedan så ville de nu kolla så att pyret fick tillräckligt med näring och växte som den skulle.
Allting såg helt perfekt ut, hjärtljud, rörelser, storlek, fostervatten och flödet i navelsträngen. Det var så otroligt skönt att få detta kollat och att de tog ens oro på allvar. Vi behövde inte fightas för att få hjälp.
Inte bara såg allt bra ut utan knodden ligger till och med lite över medelvärdet på vikten så den verkar må gott där inne och växer till sig ordentligt.
Förutom att man kan känna sig lugn över att knodden där inne mår bra så fick vi också veta könet den här gången. Det visar sig att magkänslan (höhö pun intended) hade rätt. Vi har alltid sagt att den här blir en pöjk och så blir det. Så nu blir det att verkligen försöka hitta ett namn åt grabben. På pojksidan är vi inte helt överrens medans vi var fullständigt överrens och hade bestämt oss för Eira ifall det blivit en tös. Finaste namnet i världen enligt oss så nu måste vi skaffa en syster också :)
Men en sak i taget...
I vecka 24
Ja då ser jag ut så här. En liten knöl har det allt blivit nu
Första inköpet
I helgen var jag ute och strötittade i butikerna i Farsta Centrum och tittade på vad de hade för kul barnkläder. Jag och Jocke har tittat lite på kläder förut till vår nye familjemedlem men aldrig köpt något själva. Men den här gången hittade jag äntligen den typen av overall som vi pratat om att pyret ska få ha under sin första vinter.
En mysig björnoverall med en liten svans därbak. Ska förhoppningsvis falla pyret i smaken för det gör den iallafall för föräldrarna :)
Det blev även denna. Kan vara bra o ha fler än en overall o välja på i vinter.
Vi har också fått lite kläder av vänner o släkt.
Bamsedress och strumpor av farmor och ett par mockasiner av vännerna Jonas och Michaela
Minskade fosterrörelse
Sen i lördagskväll har jag kännt av vår knodd allt mindre. Hela söndagen gick jag utan att känna den alls. Till råga på allt hade jag ett lätt illamående och det ömmade i nedre delen av buken. Så det blev helt enkelt att ringa gynakuten på SÖS idag på morgonen som tyckte att jag skulle komma in med detsamma.
Jag o Jocke möttest upp i väntrummet och fick komma in ganska fort till en läkare efter att alla proverna var tagna. Vi fick börja med ett vanligt ultraljud och det knöt upp en del av den knut man känt i magen hela dagen. Där låg vår lilla parvel med ett tickande hjärta och snusade på fingrarna. Till o från sprattlade den till och visade att den levde. Läkaren tog mått och allt såg bra ut men eftersom jag dessutom hade ont så blev det att kolla tappen också. Allt såg himla bra ut! Alla måtten var som dom skulle och bebisen rörde sig som den skulle. Puh!
Möjligen att vi får gå på ett tillväxtultraljud om några veckor och kolla så att den växt till sig som den ska. Men det får vi veta längre fram.
Nu när jag var hemma så fick jag iallafall en liten kärleksfull buff av den lille så hela magen hoppade på mig. Det var så himla skönt o känna det igen även om det fortfarande inte alls är som det var förut och mindre aktivt.
Men nu till nått roligare. På morgnarna när jag vaknar har jag allt som oftast en riktig knöl på magen. Började känna av den lilla knölen första gången i vecka 9-10 ungefär men då syntes inget. Nu syns den väldigt tydlig och är ganska trevlig o klappa på när man vaknar.
Vecka 17
Vecka 20
Vecka 22
Att träna eller inte träna?
Hela förra året var format runt träning. Klättring, cykling och löpning. Jag lyckades springa milen för första gången nånsin, inte på bra tid men iallafall utan att stanna/gå. Jag sprang mitt första lopp, Blodomloppet på 5 km, jag cyklade till jobbet 1-2 ggr i veckan och klättrade 2-3 ggr i veckan. Detta året började jag starkt med 6 träningspass i veckan som jag varvade mellan klättring och SATS.
Sen kom tröttheten....
Den var förlamande och jag var inaktiv i över 3 månader. När jag var i vecka 15 ungefär så släppte det äntligen men då var vi mitt i semestern och rutinerna var väl lite sisådär. Klättringen har alltid varit där men med mer eller mindre motivation.
Men nu! Så äntligen orkar jag pallra mig ner till gymmet på luncherna och Klätterverket öppnar på igen efter ombyggnad. Hurra!
Däremot är ju kondisen och styrkan åt helvete. Dels för att jag blivit tyngre, dels för att jag varit inaktiv så länge och nu har jag massa mer blod i kroppen som ska transporteras runt. Puh! Men jag är glad för det lilla, om än lite bitter över det jag inte längre kan göra.
Som att springa. Kan inte ens jogga längre. Pyret är för tungt och det känns väldigt olustigt. Det gör inte ont men det känns knasigt när den studsar runt i magen på mig. Igår skulle jag ha deltagit i Bellmanstaffetten med kollegorna men fick hoppa av. Det tog emot, mer än jag trodde.
Får höra en del "Flämt!" och "Nä men det får du väl inte göra?!" när jag berättar att jag fortfarande klättrar. Oftast kommer detta från personer av det manliga könet men även kvinnor har sett lite snett på en. Jag kan försäkra alla att klättringen är en av de skonsammaste träningsformerna man kan hålla på med om man gör som oss. Sele, inomhus och med massa sunt förnuft så funkar allt. Bebisen tar mer skada av att jag åker med oförsiktiga bussschaffisar till och från jobbet varje dag.
Det gäller bara att lyssna på vad kroppen säger! Och en gnutta sunt förnuft helt enkelt
Sen kom tröttheten....
Den var förlamande och jag var inaktiv i över 3 månader. När jag var i vecka 15 ungefär så släppte det äntligen men då var vi mitt i semestern och rutinerna var väl lite sisådär. Klättringen har alltid varit där men med mer eller mindre motivation.
Men nu! Så äntligen orkar jag pallra mig ner till gymmet på luncherna och Klätterverket öppnar på igen efter ombyggnad. Hurra!
Däremot är ju kondisen och styrkan åt helvete. Dels för att jag blivit tyngre, dels för att jag varit inaktiv så länge och nu har jag massa mer blod i kroppen som ska transporteras runt. Puh! Men jag är glad för det lilla, om än lite bitter över det jag inte längre kan göra.
Som att springa. Kan inte ens jogga längre. Pyret är för tungt och det känns väldigt olustigt. Det gör inte ont men det känns knasigt när den studsar runt i magen på mig. Igår skulle jag ha deltagit i Bellmanstaffetten med kollegorna men fick hoppa av. Det tog emot, mer än jag trodde.
Får höra en del "Flämt!" och "Nä men det får du väl inte göra?!" när jag berättar att jag fortfarande klättrar. Oftast kommer detta från personer av det manliga könet men även kvinnor har sett lite snett på en. Jag kan försäkra alla att klättringen är en av de skonsammaste träningsformerna man kan hålla på med om man gör som oss. Sele, inomhus och med massa sunt förnuft så funkar allt. Bebisen tar mer skada av att jag åker med oförsiktiga bussschaffisar till och från jobbet varje dag.
Det gäller bara att lyssna på vad kroppen säger! Och en gnutta sunt förnuft helt enkelt
Livet förändras ständigt
Den här bloggen har varit som mest aktiv då det har hänt något stort utöver det vanliga i mitt liv och nu kommer den handla om den största förändringen någonsin.
Jag och Jocke väntar vårt första barn. I skrivande stund är jag gravid i vecka 21. En av andledningarna till att jag inte skrivit av mig tidigare om detta kollosalt stora ämne är att vårt första försök slutade i missfall i vecka 8 och det tog väldigt hårt på oss. Dock tog det inte lång tid förrän jag var gravid igen men den här gången var vi väldigt ängsliga och nervösa. Släkt och vänner fick inte veta nått förrän vi hade fått se vårt barn levandes i magen. Detta fick vi se i vecka 13 :)
Softar med händerna framför ansiktet Pyrets profil
Den andra anledningen är att det inte har funnits mycket att skriva om. Den enda förändringen jag kände av var tröttheten och att byxorna blev obekväma. Men att skriva om det i 3 månader är ganska tråkigt. Det var inte förrän i vecka 18 som jag kände de första rörelserna i magen. Det var helt fantastiskt och nu är dom där varje dag. I vecka 19 var vi på rutinultraljudet och fick åter igen se vårt lilla pyre. Vi vet fortfarande inte vilket kön det är eftersom den är lite blyg och kurade ihop sig under besöket.
Ryggraden syns tydligt här. Kurar ihop sig med magen neråt så vi inte kunde se könet. Blygfis!
I vecka 20 fick vi känna den första sparken. Den var t.o.m. så stark att Jocke kunde känna det lilla pockandet på magen.
Än så länge har jag haft en väldigt enkel graviditet och jag hoppas det fortsätter så bra länge till. Det är enbart tröttheten de första veckorna men den har avtagit nu. Att konditionen är som på en lungsjuk 80-åring är en annan tråkig bieffekt men det tar jag med en klackspark. Jag kan fortfarande träna som jag brukade fast mycket, mycket långsammare och kortare. Får kommentarer om att magen är fortfarande väldigt liten men det gör inte mig något. Då är den inte ivägen så mycket :)
Sista dagen
Nu sitter man här... sista dagen på enbart matersättning. Nästa vecka är inplanerad och maten inhandlad. Jag ska ääääntligen få äta min älskade frukost igen. Dock lite modifierad från förut men inte så mycket. Min frukost förut var inte så olik det jag kommer äta nu.
Exempel på frukost denna veckan: Lättyoghurt med osötad müsli och bär, knäckebröd med makrill, fibergröt med ägg, skinka med keso och fruktsallad.
Så inte helt annorlunda från min gamla som var fil med All Bran och russin. Dock innehåller All Bran så jäkla mye socker så det åker i soporna :)
Sen efter tre dagar kommer jag uttöka med 2 måltider vanlig mat om dagen. På onsdag fyller jag år så då väljer jag att äta middag på kvällen då det blir lammfärsbiffar med fetaost, tzatziki och en sallad. Arrghh vad gott det ska bli :)
Jag kommer inte att äta pasta, ris, bröd eller potatis ett tag framöver eftersom jag har fett kvar att bli av med. Det kommer vara lite som GI fast att jag håller mig till lågfettprodukter. Med den här dieten kommer viktnedgången gå långsammare men det gör inget. Jag vill lära mig äta på ett sätt som gör att jag går ner i vikt utan att använda matersättning. Det är bra om man skulle gå upp igen i framtiden.
Förutom att maten är ändrad har jag varit riktigt duktig med motionen. Denna veckan har det blivit 2 joggingpass och 2 klättringspass. Jag var sjuk i början av veckan men hade jag inte varit det hade det blivit både träning på Itrim-gymmet och ett klättringspass till. Det är så otroligt roligt att träna nu när kroppen svarar på ett helt annat sätt. Jag har en helt annan kontroll och framförallt ett helt annat psyke nu än förut.
Det händer så mycket positivt nu så det är svårt att beskriva euforin jag känner i kroppen. En bra/dålig sak är att jag är sjukt rastlös numera. Bra för att då får jag saker gjorda, jag är mindre lat. Dåligt för att jag har svårt att koppla av. Däremot har jag märkt att kroppen säger ifrån när det är dags att vila. Det är bara att jag måste vara bättre på att lyssna :)
Nu äre dags o packa om väskan. Klättringen väntar!
Exempel på frukost denna veckan: Lättyoghurt med osötad müsli och bär, knäckebröd med makrill, fibergröt med ägg, skinka med keso och fruktsallad.
Så inte helt annorlunda från min gamla som var fil med All Bran och russin. Dock innehåller All Bran så jäkla mye socker så det åker i soporna :)
Sen efter tre dagar kommer jag uttöka med 2 måltider vanlig mat om dagen. På onsdag fyller jag år så då väljer jag att äta middag på kvällen då det blir lammfärsbiffar med fetaost, tzatziki och en sallad. Arrghh vad gott det ska bli :)
Jag kommer inte att äta pasta, ris, bröd eller potatis ett tag framöver eftersom jag har fett kvar att bli av med. Det kommer vara lite som GI fast att jag håller mig till lågfettprodukter. Med den här dieten kommer viktnedgången gå långsammare men det gör inget. Jag vill lära mig äta på ett sätt som gör att jag går ner i vikt utan att använda matersättning. Det är bra om man skulle gå upp igen i framtiden.
Förutom att maten är ändrad har jag varit riktigt duktig med motionen. Denna veckan har det blivit 2 joggingpass och 2 klättringspass. Jag var sjuk i början av veckan men hade jag inte varit det hade det blivit både träning på Itrim-gymmet och ett klättringspass till. Det är så otroligt roligt att träna nu när kroppen svarar på ett helt annat sätt. Jag har en helt annan kontroll och framförallt ett helt annat psyke nu än förut.
Det händer så mycket positivt nu så det är svårt att beskriva euforin jag känner i kroppen. En bra/dålig sak är att jag är sjukt rastlös numera. Bra för att då får jag saker gjorda, jag är mindre lat. Dåligt för att jag har svårt att koppla av. Däremot har jag märkt att kroppen säger ifrån när det är dags att vila. Det är bara att jag måste vara bättre på att lyssna :)
Nu äre dags o packa om väskan. Klättringen väntar!
Tiden flyger förbi
ja jisses. Har haft massor o göra de senaste veckorna så har inte riktigt hunnit sitta ner o skriva. Det började med att högtalarna till slut la av vilket gjrode att älskade fortare än kvickt inhandlade nya, men det gick ju inte att ha helt nya fina högtalare utan en ny fin förstärkare. Den gamla var 20 år gammal och vi misstänker att det var den som pajjade de gamla högtalarna. Sagt och gjort, ett par nya högtalare och en förstärkare packades upp hemma hos oss och ganska snart insåg vi att det behövdes nya tv-möbler. Detta har vi pratat om länge men nu slog vi slag i saken. Så 2 vänder till IKEA och skruvande en hel helg så har vi helt nya tv-möbler plus förvaring till vardagsrummet. Det blev så att säga ASBRA. Nu ska vi bara få upp lite belysning i möblemanget sen är saken biff.
Hur har det gått för mig då? Jo det ska jag tala om... det har gått alldeles utmärkt! Hade hälsokontrollen idag och så här lyder resultatet:
Vikt: 78,2 kg (-13,6)
BMI: 26,4 (-4,6)
Fettmassa: 29,3 kg (-10,7 kg)
Muskelmassa: 48,9 kg (-2,9 kg)
Så ja... det går stadigt neråt :)
Så här många mjölpaket fett har jag tapapt nu... lite avrundat uppåt då.
Hur har det gått för mig då? Jo det ska jag tala om... det har gått alldeles utmärkt! Hade hälsokontrollen idag och så här lyder resultatet:
Vikt: 78,2 kg (-13,6)
BMI: 26,4 (-4,6)
Fettmassa: 29,3 kg (-10,7 kg)
Muskelmassa: 48,9 kg (-2,9 kg)
Så ja... det går stadigt neråt :)
Så här många mjölpaket fett har jag tapapt nu... lite avrundat uppåt då.
Bara 4 kvar då
har klarat av 8 veckor nu. 4 veckor kvar. Jag ser ljuset i tunneln. I lördags tog jag beslutet att åter igen äta något annat än ersättningen. Det blev 2 små paprikor och 1 keso. Dock hoppade jag över en måltid så om jag räknat rätt gick jag t.o.m. minus i kallorier i lördags. Jag kan säga att en fin paprika smakar otroligt mycket när man bara levt på pulvermat i flera veckor.... och så lite mini keso på. Det var såååå gott! funderade ett tag på att blanda i fetaost i keson men jag vågade inte riktigt det. Är så lätt att man faller tillbaka i gamla vanor.
Var på vägning igen i måndags. Inte det bästa resultatet men jag kom ner under 80 och det känns sjukt bra. Totalt har jag nu gått ner 11,9 kg varav 9,3 är rent fett. Yeaj go me! BMI't ligger på prick 27 nu så jag är snart nere på normalvikt också. Har gått ner ungefär 0,5 BMI enhet (eller vad man nu kallar det..) per vecka. Så med samma tempo är jag nere på normalvikt enligt BMI när jag är klar med ersättningarna. Bra skit helt enkelt!
Var på vägning igen i måndags. Inte det bästa resultatet men jag kom ner under 80 och det känns sjukt bra. Totalt har jag nu gått ner 11,9 kg varav 9,3 är rent fett. Yeaj go me! BMI't ligger på prick 27 nu så jag är snart nere på normalvikt också. Har gått ner ungefär 0,5 BMI enhet (eller vad man nu kallar det..) per vecka. Så med samma tempo är jag nere på normalvikt enligt BMI när jag är klar med ersättningarna. Bra skit helt enkelt!
