Inne på vecka 5
Måste har lite mer pepp känner jag. Eller kanske vara lite mer duktig med vardagsmotionen... ta i lite mer helt enkelt. Uscha.. ingen bra dag idag känner jag :(
Men iallafall... så här många paket fett har jag gått ner nu.
3 veckor + 2 dagar
Är förväntansfull inför vägningen på måndag men vill inte ha för höga förväntningar. Jag vet iallafall att det har fortsatt neråt eftersom jag snart tappar mina "tajta jeans". Känns väldigt bra att jeansen jag förut knappt kunde ha på mig för att de var så obekvämt tajta numera sitter väldigt löst. Nån vecka eller två till så tappar jag dom :)
Då kommer ett ljuvt dilemma... jag har inga fler byxor i de storlekarna. Får antagligen gå över till tights och kjol. De borde fortfarande passa då. Förhoppningsvis :D
Annars så går allt bra just nu. Det flyter liksom på av sig själv.
Insåg dock en stor sak igår. Nu när jag inte äter "riktig" mat, har rinnande vatten i lägenheten och ingen toalett så kommer jag uppskatta så himla mycket om några veckor. Rinnande vatten ur kranen, kunna gå på toaletten när man vill och lite senare även kunna äta mat, god, riktig mat!
Go, go me!
Sista dagen på VLCD
Har fått mycket frågor och kommentarer från kolelgor, vänner o släkt om hur det är att gå på en sån här diet. Tänkte jag skulle skriva ner de vanligaste eftersom jag har ägnat en del funderingar kring svaren.
Är det inte jobbigt? - Jo det är jobbigt men jag har samlat på mig så mycket motivation att det går väldigt bra.
Vad duktig du är! - Tack!
Vad synd det är om dig som bara får äta sån mat! - Nej, absolut inte. Det är mitt val och jag får äta vad jag vill men väljer att inte göra det.
Smakar det gott? - Njaaa.. det går bättre och bättre och man vänjer sig.
Hur mycket går du ner då? - Ca 1,7 kg i veckan. Antagligen mindre hädanefter med nästa diet.
Eftersom jag tycker om att dela upp mitt projekt i ettapper för att 12 veckor inte ska kännas så länge så blir nästa etapp om en vecka då jag hållt på i 1 månad. Nästa ettapp blir 5 veckor efter det. Ytterligare en månad och det är också då vår stamrenovering beräknas vara klar. Efter det är det ju utförsbacke med ynka 3 veckor kvar. Det är även så fint planerat att det har gått exakt 12 veckor dagen innan min födelsedag. Det kommer vara en fin present till mig själv :)
3 dagar kvar
Det märks att det har varit en del att göra på jobbet också då jag har kännt mig väldigt trött på kvällarna och gått och lagt mig tidigt. Hjärnan tycker väl det är lite jobbigt att inte få i sig så mycket energi som den fick förut ^^
Folk på jobbet har redan börjat säga att det syns att jag gått ner. Trodde inte nån skulle se någon skillnad alls förrän typ i vecka 6-7 nånting. Fast det är ju de som vet om att jag går på specialdiet så de fuskar ju lite :)
Det har gått jättebra denna veckan med allt, maten, vardagsmotionen och klättringen. Men nu är det helg igen och ikväll ska vi till svärmor och imorgon blir det till Uppsala för där bjuds det på älggryta. Synd för mig, kul för sötnosen som får äta go' maten. Fast nu tänker jag inte så mycket på det. Det enda som är jobbigt är att behöva berätta för nya personer att jag har specialdiet och inte äter och dricker som dom gör. Men det är ju våra bästa vänner så de är nog bara peppande :)
Om jag håller samma tempo på nedgången borde jag ha gått ner ca 5 kilo till på måndag... shit! Och inför nästa vägning blir det 6,5 kg. Känns bra!
Inne på tredje veckan
Så här många paket fett har jag gått ner!! :)
1 vecka + 6 dagar
Men nu är denna veckan snart slut. Om 8 dagar kan jag byta upp mig mot lite roligare och godare mat plus att jag kan äta äpplen. Låter väl kanske inte så fräsigt men att få tugga mat känns just nu väldigt lockande. Plus att äpple är ju så himla gott.
Imorgon är första gruppmötet och det ska bli kul. Träffade en av damerna i min grupp på gymmet igår och vi pratade lite. Hon undrade hur det gått för mig med dieten och om jag tyckte det var jobbigt. Hon ska börja nästa vecka. Själv är jag jättenervös för att få se vad vågen visar. Jag vet att det har skett en förändring men att se det i siffror är alltid mer tillfredställande.
Pepp, pepp! Och en stor klapp på axeln för att jag varit så duktig!
8 dagar + 7x9 = 71 dagar. Då är det över med måltidsersättning! Det ska jag nog fan fixa!! Och om jag når min målvikt tidigare får jag ju såklart börja med vanlig mat då. :)
Är så sjukt pepp och motiverad just nu. Går bra!
Way to go!
Imorse testade jag att ta på mig ett par jeans som jag vet har suttit jättetajt förut och varit obekväma och DE SATT BRA nu! Det trodde jag verkligen inte när jag lite skeptiskt plockade fram dom ur garderoben.
Det kom verkligen i rättan tid också eftersom jag var jätteless igårkväll. Då började tankarna surra om varför man plågade sig utan att få några resultat. Och så får man den här lilla presenten idag :) Yeaj!
Idag blev det klättring och det gick över förväntan. Jag tog den vanliga 5C med överhäng och gjorde den otroligt bra tekniskt. Bra skit. Klättringen går alltså inte sämre bara för att jag får i mig mindre energi. Är mest trögstartad i början bara men sen går det hur bra som helst. Förutom glädjeklättringen på 5C'n tog jag en ny 5B med jättepinchiga (grepp man bara håller i med fingertopparna) och det gick bra. Den var lite klurig på ett ställe men efter lite funderande gick det bra. Sjukt stolt att jag tog en vägg med pinchies :)
Bjuder väl på en bild från somras när jag och sötnosen var uppe på skuleberget och klättrade. Det var en Via Ferrata led och betyder att det sitter en stålvajer i berget som man följer.
1 vecka + 1 dag
Första veckan avklarat. Börjar lite smått få in rutinerna nu. jag verkar också ha vant mig vid smaken på maten jag äter eftersom jag börjar tycka den är god. Jag är fortfarande vid gott mod och känner mig sällan sugen på något. Det är svårt när sambon lagar mat till sig men det är bara att härda ut.
På måndag är mitt första gruppmöte. Det ska bli kul faktiskt. Tror att det kommer vara otroligt lärorikt och få prata om allt som rör sig om kost och motion och även höra andras historia och vad de kämpar med och hur de gör gör att klara det.
Idag utsatte jag nog kroppen för lite mer än vad jag borde. Först gick jag och joggade på löpband i 30 min för att sedan gå och lämna blod. Under träningen brände jag lite mer än 250 kalorier dvs nästan lika mycket som jag får i mig på två måltider. Jag var väldigt matt efter blodgivningen och det snurrade lite lätt i skallen. Dock gick det över väldigt snabbt när jag gick och åt igen. Man tål en del men energin i kroppen tar snabbt slut vid för mycket påfrestning.
Att träna går hur bra som helst. Det gäller bara att värma upp lite längre och när man väl sen är igång så får man som ett lyckorus i kroppen vilket gör att man tar i lite hårdare hela tiden. Träningen ger mig en kick som jag inte känt av på samma sätt förut. Den är liksom mer intensiv. Jag känner mig mer peppad till att hålla igång träningen nu eftersom annars riskerar jag att bli av med alla de fina muskler jag byggt upp från klättringen och så kan vi ju inte ha det :)
Så var det lördag
Jag har svårt att berätta för folk att jag nu går på ny diet och inte kan äta mat som vanligt. Det är verkligen en total omställning. Mer eller mindre alla sociala sammanhang handlar om att äta eller dricka. Min största farhåga är dopet i slutet av Januari. Alla vänner kommer vara där och det är ju under middagen och fikat som man hinner se och prata med alla. Umgås...
Aja.. alla vänner finns ju kvar när jag är klar så jag kommer inte vara stackaren som sitter själv med en skål med soppa och ett glas vatten resten av livet :)
Det är också jobbigt att berätta det för att det är ungefär som att säga "Hej jag är fet. Jag har misshandlat min kropp. Detta är vad jag förtjänar". Jag vet att jag istället ska tänka på det på ett bra sätt "Hej jag har inte tagit hand om min kropp men nu ska jag göra något åt det". Svårt, mycket svårt.
Aja de viktigaste vet redan och ännu fler kommer få veta på dopet.
Efter den här dagen så är det bara 16 dagar kvar på 600 kalorier dieten. Sen åtar jag mig 800 kalorier dieten i 9 veckor... 63 dagar...
So far so good. Hungern är numera inget stort problem eftersom det verkar som om magen börjar vänja sig vid att äta var 4'e timme. Och så länge jag håller mig sysselsatt så tänker jag inte på det. Idag städade jag t.ex. ur skafferiet :)
Dag 3
De två första dagarna har gått bra. Har inte kännt av så mycket av den nya dieten men idag slog det till. När jag vaknade var jag alldeles matt och huvudet kändes tungt. Jag var pigg i psyket men kroppen var trött. 600 kalorier om dagen är inte mycket energi åt min stackars kropp. Men jag håller modet uppe och tänker framåt. Jag kanske inte får äta en massa god mat nu men SEN får jag. Sen, när jag nått mitt mål.
Var iväg och klättrade idag också. Tog det vääääldigt försiktigt i början och kroppen var inte riktigt med på noterna men när jag var uppvärmd och fått lite flås fick jag ett lyckorus och kände mig nästan full. Hur som haver gick klättringen låååångt över förväntan och i vissa fall bättre än förut. Men jag ska nog akta mig för att ta i för hårt... kanske risk att jag bryter ner musklerna alldeles för mycket. Får fråga helt enkelt :)
Nu är det bara 18 dagar kvar tills jag kan byta upp mig lite. Då kommer jag gå upp till hela 800 kalorier om dan (gasp!). Ser fram emot det. Mest för att utbudet av maträtter är större då. Fick också höra idag att om jag avbryter min diet under de här 3 första veckorna får man inte göra om det förän efter 1 år. Det är så lång tid det tar för kroppen att återhämta sig från det jag gör nu. Det känns lite skrämmande men också peppande att klara det. Om jag fuskar får jag inte en sån här chans till.
Over n out!
Going to FAT camp!
... eller ja typ...
Nu är det dags! Nu är jag less! Dags för förändring!
Jag har gått med i iTrim eftersom jag kände att jag inte kunde få bukt på min vikt. Jag har försökt och kanske lyckats gå ner 2-3 kg men likväl gått tillbaks till samma dåliga vanor och fått tillbaks min vikt.
Även om jag så väl vet att det handlar om att ta in mindre energi än vad man gör av med så är det inte så enkelt.
Känslan av maktlöshet och att det fattas kunskap om hur min kropp fungerar fick mig till slut att ta beslutet att be om hjälp. Den stora utlösande faktorn var också att jag i höstas nådde 30 i BMI, dvs gränsen till fetma.
Då kontaktade jag iTrim i Haninge och har sen dess gått på informationsmöte, konditionstest, träningsintrudoktion och sist nu en hälsoanalys. Tisdagen den 3/1 började jag på en diet som består av enbart måltidsersättningar 4 ggr om dagen. Detta ska jag äta i 12 veckor. Kortare om jag når en vikt jag är nöjd med.
Lite tunga fakta om min kropp:
172 cm lång
90 kg tung
30 i BMI
98 cm runt midjan
ca 42% av vikten är fett (en kvinna i min ålder bör ha ca 25% fett)
Att jag skriver ut detta offentligt är ett stort steg för mig och en pepp på att jag ska klara detta. Jag tror inte någon kommer läsa det men att det finns på internet gör det offentligt.
Jag har så länge jag kan minnas tyckt att jag är tjock och inte trivts med mig själv. Enda gången jag låg på en bra vikt var när jag var 18 och plötsligt tappade en massa i vikt (antagligen på grund av att detta var en jobbig tid för mig och jag åt och sov dåligt). Efter det har det bara ökat stadigt.
Så här såg jag ut när jag var 18 efter att jag tappat en massa i vikt. Det är dit jag ska igen.
Jag skriver det här mest för min egen del för att hålla en sorts dagbok över hur det går och för att rensa tankarna. Även för att sysselsätta mig själv när hungern och suget smyger sig på. Och så klart... det viktigaste av allt... ett fortsatt pepp för att fortsätta kämpa.
SL bussar is not the shit
För det första åker det väldigt mycket gymnasiebarn med bussen. De hoppar oftast på vid Trollbäcken eller Tyresö centrum, dvs i runda slängor 40 min med en hop hormonstinna snorungar.
Detta är dock inte det värsta utan det värsta är helt enkelt bussen i sig. Det stora problemet är kylan på dessa bussar. Det är mer eller mindre konstant kallt på dom. Elementen har varit igång ca 3 ggr av alla de gånger jag åkt fram och tillbaka och det har jag gjort i typ 1 månad nu. Ventilartionsutblåsen går på för fullt när det börjar bli lite mer folk på bussen. Även de utblås man kan styra själv är trasiga så där blåser det rakt ner på huvet/ansiktet/knäet på en hela tiden.
Blää är vad det är och jag hoppas verkligen att de snart sätter igång elementen och stänger av AC'en. Sist jag tittade var det slutet av oktober och jävligt kallt ute.
Söndagkväll
Att uppdatera här gör jag ju inte speciellt ofta men det har ju sina förklaringar. Jag jobbar på för fullt, försöker träna så ofta det går efter jobbet och helgerna fylls ofta med skoj o stök. Så tänkte mest dra en liten snabb uppdejt på saker o ting.
Flytten till det nya kontoret ute i Nacka strand gick jättebra och jag fick tom blommor hem och bjuden på lunch för att vi gjort ett så bra jobb. I övrigt går allting bra på jobbet. Det är alltid mycket och göra och jag är full av idéer på förbättringar som jag lägger fram så smått och försöker visa lite initiativförmåga. I det hela verkar de mycket nöjda med mig. Slutprovet kommer runt nyår då vikarietiden går ut och jag ska gå på riktig anställning. Dock hör jag bara positiva saker från kollegorna :)
I helgen gjorde jag mitt uppdyk. Det har blivit uppskjutet 2 ggr, första gången för att jag var alldeles för trött och sliten för att det skulle bli bra och andra gången var för att det var den helgen vi skulle flytta kontoret. Dock gick det inge bra alls. Jag tyckte det var sjukt obehagligt med all utrustning vi var tvungna o ha för att hålla oss varma och tyckte huvan smed åt så det var svårt att andas. Ska försöka få göra uppdyken i Florida istället och klarar jag det inte där är det bara och erkänna att det är inget för mig och ge upp. Tråkigt nog.
Florida ja... 2 veckor kvar tills vi åker! Det ska bli så sjukt kul att komma iväg. Det som är planerat är 2 dagar på Sea World och 1 dag på Disney World. Vi funderar även på att hyra en bil så att vi kan åka runt och tursita oss hur vi vill eftersom det tydligen är sjukt dåligt med lokaltrafik där.
Ja det var väl en liten längre uppdatering än jag tänkt mig från början med det var väl lika bra det :)
Over n Out!
Underbart
... är livet just nu. Det finns inget att gnälla på, inget att klaga över.
Sötnosen har fått nå fnatt och är ännu mer underbar än han nånsin varit förut. Jobbet rullar på och jag trivs jättebra. Jag fyller min fritid med sådant jag trivs med och tycker om. Dock vill man ju ha mer mer mer tid för allt kul man gör utanför arbetet... men det vill man ju alltid :)
Framtidsplaner börjar ta form, inköpslistan är redan lång. Resan till Florida är bokad. Lite semester ska vi väl ändå få ha efter ett helt år av slit o släp o jobbande.
Happy Camper!
Första veckan
Snart är första veckan avklarad på Dustin. Det har gått bra och jag har försökt o lära mig så mycket det bara går. Vi står inför en stor flytt av kontoret ut till Nacka Strand om ca en månad. Tills dess måste vi på teknikavdelningen fixa och knåpa så att allt fungerar när alla kommer dit måndag morgon. Som det ser ut nu rullar allt på men det är mycket och göra för mina stackars kollegor. Förhoppningsvis kan jag under större utsträckning sättas in i flytten så småningom.
Jag trivs jättebra på jobbet och med kollegorna. Arbetsuppgifterna är än så länge kanon och kul att pyssla med. Jag börjar också så smått känna mig som en i teamet och att jag får mer och större ansvarsuppgifter.
So far so good!
Sista veckan
Just nu är jag inte ett dugg nervös utan vill bara att veckan ska ta slut och att det ska bli en ny ganska snart. Antagligen kommer nervositeten komma söndag kväll när jag ska sova så jag inte kommer få en blund på hela natten.
Detta innebär inte bara ett nytt ställe att jobba på utan det är en fast anställning med månadslön och betald semester. Inga fler konsultuppdrag med skitlön. Semesterersättning har jag men inte så imponerande. Detta innebär också en himla massa för privatlivet. Nu kan man planera på ett helt annat sätt än förut. Uppfylla sånt man bara drömt om. Inte behöva jaga massa timmar för att få ihop till hyra och mat för månaden. Det livet är äntligen förbi. Nu kan jag bara blicka vidare i yrkeslivet och se vart det tar mig.
Over n Out!
Beslutsångest
V. 33 börjar jag på ett nytt jobb. Iom detta ska jag få en egen jobbdator och jobbtelefon. Datorn är inga problem att välja ut eftersom den ska vara så liten och lätt som möjligt. Däremot har jag svår beslutsångest över vilken telefon jag ska välja.
VS 
Det står alltså mellan en iPhone 3GS och en HTC Desire. Efter lite efterforskningar på nätet är telefonerna otroligt älskade av sina användare och fördelar och nackdelar är samma eller helt olika på telefonerna. Eftersom jag aldrig själv har pillat på någon av dom i större utsträckning har jag ingen aning om hur de fungerar. Har i princip bara spelat spel på iPhonen.
Fördelar iPhone:
Bra skärm, snygg design, lättanvänd, många appar att ladda ner
Nackdelar iPhone:
Dålig batteritid, kör ej multitasking, dåliga valmöjligheter, iTunes(!!)
Fördelar HTC:
Multitasking, bra valmöjligheter, lätt filhantering, klarar flash och filmfiler
Nackdelar HTC:
Dålig kamera, dålig skärm i solljus, market är osorterat, dålig batteritid
Just nu lutar valet åt HTC'en p.g.a. det stora hatobjektet iTunes. Även multitasking och att kunna hantera flash känns som en bra fördel. Men tror jag måste suga på den här karamellen lite innan jag bestämmer mig.
Hallsberg
På fredagen började vi ganska trevande eftersom folk dök upp allt eftersom. Det blev grillning i trädgården på kvällen och festen var i och med detta i full gång. Det skålades och dracks och snackades skit långt in på småtimmarna. Någon gång runt 2 tiden gav jag o sambon upp och kröp in i vårt fina tält för att somna gott i våra sovsäckar.
Lördagen bjöd på destu mer skojigheter och dessutom bättre väder. Det shoppades mer tröjor åt folket, det spelades brännboll (mitt lag vann såklart båda omgångarna), badades i poolen och åter igen grillning för att fylla hungriga magar. Stämningen var på topp och vart man än gick hittade man ett nytt sällskap att dimpa ner bredvid och delta i samtal och utbringa diverse skålar. Även denna natten satt man uppe in på småtimmarna och kröp inte in i tältet för o få lite skönhetssömn förän klockan var långt förbi 4 på morgonen.
På söndagen insåg man hur trasig kroppen var efter 2 dagars festande. Det blev en underbar kebabtallrik som bakismat innan man tog tag i att städa upp efter helgen och att packa ner tält och andra saker man lyckats sprida runt omkring sig. Sen var det bara att sätta sig i bilen och bege sig hemåt till Stockholm igen.
Bilder har jag inte tagit en enda men däremot har Jocke gjort det. Vi får se när han får tid att lägga upp några :)
Depression?
Det är väl bäst att ta det från början så folk inte tror man är på väg ner i ett svart hål.
För lite mer än en månad sedan satte jag in min allra första P-stav. Som de flesta vet är det ju ett lotteri hur kroppen kommer reagera på detta. Till en början verkade min kropp fungera skitbra ihop med staven och allt var frid och fröjd. Fram tills den vecka då jag enligt den inbyggda biologiska klockan skulle få mens. Det jag fick var en patetisk blödning... knappt någonting alls. "Trevligt" tänkte jag... det kan jag faktiskt leva med och var glad över att det inte var mer dramatiskt. Tji fick jag...
Det jag också fick var fruktansvärda humörsvängningar och det vill verkligen inte gå över. Det har hållt på så här i två veckor nu. Jag kan gå från att vara energisk och spontan till orkeslös och negativ på 2 röda. Jag känner mig också väldigt nere och ledsen nästan hela tiden. Dock är allt detta producerat på kemisk väg så det är ingenting som egentligen är fel. Jag försöker tänka positivt och hela tiden hålla huvudet uppe eftersom jag egentligen är väldigt glad och lycklig just nu.
Detta förvirrade tillstånd har gjort att jag dragit mig undan. Jag är arg, ledsen och irriterad och vill verkligen inte att det ska gå ut över någon oskyldig. Men det kan också vända och jag känner en total eufori över min livssituation och jag skrattar högt och ler fånigt hela tiden.
Ska det fortsätta på det här viset åker staven ut fortare än kvickt. Inget ska få döda den lycka jag faktiskt lever i just nu.
Dykcertet
Kände av i fredags att det var både jobbigt och lite ångestfyllt att vara under vatten. Trötthet och dåligt med mat gjorde mig illamående och alla övningar blev en stor ansträngning. Dagen innan hade inte varit några problem alls då jag haft ledigt från jobbet och kunnat sova ut och äta hemma. Då flöt man omkring under vattnet och allt var underbart och kul. Fredagens känslor var inte alls roliga och inget jag ville ta med mig ner i havet för att göra de sista uppdyken.
Förhoppningsvis finns det tid att göra det i början av September igen. Blir även att kanske ta ett till pooldyk för att friska upp minnet och göra mig säker på utrustningen och övningarna igen.
